2010-02-05: Mötet med läkarna
Vi satt där med läkarna, jag och Therese, och försökte få grepp om vad som kommer att hända i framtiden för Sigge. Beskedet var inte speciellt upplyftande ... han kommer troligen att dö runt 30. Innan läkarna sa detta hade jag inte tänkt i dessa banor, att Sigge skulle dö i förtid det vill säga ... kalla det förträngning eller vad ni vill.
Först då slog det igenom min mur, bedövade mig så att jag inte kunde tänka i ett par minuter. Kämpade med att hitta en väg från de förtärande tankarna. En enda sak fungerar för mig ... tänk inte på det. Förträng det så in i helvete helt enkelt.
Fungerar oftast men nu, ikväll, så vet jag varken ut eller in. Är inte lessen eller arg ... det är bedövningen som kommer tillbaka. Apatin. Vill helst bara krypa under täcket och självdö. Moget jag vet men så är det ibland.
Det är inte självömkan eller nått, bara känslan av att inte vilja vara med längre. Inga agressiva, destruktiva eller ledsna tankar ... bedövning och apati, så in i helvete.
